Så kan Tjusande kuslig användas i en mening
- Han var icke över medellängd, och ansiktet var litet, men pannan hög och ädel, och ur de stora djupblå ögonen strålade en tjusande solglans.
- En kuslig upptäckt : här låg jag och kände mig ängslig på de splittrades vägnar, som om jag själv var en av dem.
- — Förtjusande !
- avbröt han plötsligt sin skämtsamma tirad på ett sätt som gjorde sekreteraren kuslig till mods.
- Hvilka förtjusande blommor !
- utbrast han, och kunde vid det tjusande i hennes hemlighetsfullt milda skämt icke avhålla sig ifrån att vilja trycka henne I sina armar.
- Nattlivet i stan var spännande och tjusande.
- När hans skepp nalkades den livsfarliga passagen vid ön med de oemotståndligt tjusande sirenerna proppade han besättningens öron fulla med vax.
- Allt det förföriska och tjusande i uttryck och rörelser hade kommit tillbaka.
- Samtidigt kände han sig en smula kuslig, skulle jag tro.
- Jag höll tio mot ett, att den skulle avlöpa i äkta Lebossu-stil, kuslig och oförarglig.
- Ovanpå lågo sovrummen kring en stor vind, som var kuslig att gå över, sedan det blivit mörkt.
- Då blev gumman kuslig till mods, ty det är känt, att folk i själatåget hör tankar likaväl eller bättre än tal.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
